Text: Tågföretagen
Regeringens infrastrukturproposition klubbades som bekant i riksdagen den 11 december 2024. Det är med spänning vi inväntar de efterföljande direktiven från regeringen till Trafikverket att ta fram en nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037 – ett regeringsbeslut väntas inom kort.
Det skulle innebära att Trafikverket kan antas bli klara med sitt planförslag i slutet av våren, som följs av en remissrunda under hösten 2025. Trafikverket har i olika sammanhang lämnat indikationer om förväntningar på direktiven, som vi delvis uppfattar som oroväckande.
Exempelvis antas att föreslagna väg- och järnvägsobjekt ska rangordnas efter en samlad samhällsekonomisk effektbedömning (SEB), baserad i första hand på objektets så kallade nettonuvärdeskvot (NNK). Små järnvägsinvesteringar som triangelspår och nya mötesspår får ofta relativt hög NNK, men dessvärre tillhandahåller inte modellen ett komplett beslutsunderlag när det gäller stora järnvägsobjekt.
Exempelvis får utbyggnad av Södra stambanan i Skåne ett lågt värde trots att sträckan nått kapacitetstaket och är industrins nyckel till kontinenten. Risken är därför att de stora samhällsomdanande järnvägsinvesteringarna som Sverige så väl behöver hamnar längre ner på prioriteringslistan.
400 000 jobb inom industrin påverkas av brister i järnvägssystemet och industriinvesteringar på upp till 25 miljarder kronor per år hotas. Industrins investeringar är långsiktiga och, framför allt basindustrin, är beroende av tågtransporter på grund av de stora volymer som behöver transporteras. Det innebär i realiteten att en icke-investering i Sveriges järnväg är en icke-investering i Sveriges tillväxt.
Järnvägen utgör Sveriges ryggrad för tunga transporter och det är olyckligt att alltför stort fokus läggs på en beräkningsmetod som inte omfattar risken för att industriinvesteringar hamnar utomlands då tungt gods inte längre kan transporteras i Sverige. Hade man utgått från NNK hade flera av de sträckor som idag är nödvändiga för exportindustrin aldrig byggts. Vi måste förutsätta att direktiven kommer ange att den samlade bedömningen ska ta hänsyn till fler och mer övergripande faktorer än NNK-värdet, i synnerhet tillväxtvärdet för Sverige som helhet.
Att säkerställa och driva på utvecklingen av järnvägen utgör grunden i vårt arbete och nästa vecka kommer vi att träffa statssekreterare Johan Davidson, där vi bland annat kommer att diskutera balansen i avtalsvillkoren mellan tågföretagen och Trafikverket, som bland annat innebär att tågföretagen får bära kostnader som de inte har rådighet över. Därutöver tar vi upp utmaningarna med de pågående banarbetena på Västra stambanan samt ERMTS-utrullningen och läget kring en statlig medfinansiering av ombordutrustning.
Bild: Barbara
